Det finns bara du och jag vill inte tänka på refrängen nu

I onsdags var jag och Lovis på Gyllene Tider och det var så. himla. bra. Att tillsammans med flera tusen människor få sjunga med i alla de låtar som varit ens favoriter så länge man kan minnas, spelade av sitt favoritband på scenen är verkligen oslagbart. Känslan jag hade under hela kvällen, hoppandes och sjungandes med största leendet på läpparna. När konsertens allra sista låt spelades och jag bara ville att den skulle fortsätta i evigheter för att inte spräcka den magiska bubblan vi befann oss i just då. 

Kvällen var bara så himla perfekt och direkt efter att de sista tonerna spelats från scenen, när vi applåderade och tackade för den magiska kvällen, kände jag att jag bara ville uppleva allting igen och igen. Det får aldrig ta slut.
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0